Trönödalen Rappsta !

Den dan vi flttade till Trönö minns jag lika starkt som det var igår fastän det är 40 år sen. Så jag tror det var en stark upplevelse. Det var  en oerhörd frihetskänsla att komma ut dit och få springa fritt på gården runt huset. Jag minns att det var höst eller vår för det var högt brunt visset gräs längs en brant för huset låg i en dalsänka. Med en fotbollsplan precis framför. Jag kommer ihaåg att det var ljummet ute och luktade blött gräs. Sen låg det en liten sandlåda halvvägs ner till huset, som var lite övervuxen och halvtäckt av gräset. Nere bredvid huset stog två svarta kärror, som bara var axlar med hjul på och dom luktade av tjära. Dom kärrorna slaktade vi sen när vi lekte med dom. Huset var inte så stort och lite slitet i falurött. Det var i två våningar med kök och vardagsrum och ett rum till nere och sen en vind och ett sovrum på övervåningen. Vi flyttade dit 1970 och vi barn och morsan flyttade därifrån 1971. Men vår pappa Ingvar blev kvar till 2010. Då han sålde huset för han tyckte han var för gammal föra att klättra upp på taket och fixa nåt. Men då hade han hunnit gifta om sig 1978 med Eivor och dom hade byggt ett nytt hus uppe på krönet plus att han hade hunnit bygga 8a uthus på tomten också............

Tältmötes-somrarna !

Det var väl just när vi flyttade till Söderhamn som vårat mötesflängande började. För där fanns det ju mycket verksamhet i byarna runt i kring, som Arbro, hedånger, Delsbo, Järvsjö församlingar och så. Det fanns många små kapell som höll igång på den tiden. Och dit åkte mina föräldrar och sjöng och spelade med Hälsinge-Trion. Det var en tjej med i trion som hette Marianne eller Ann-Margret eller så. jag kommer inte ihåg hennes namn. Då fick vi 5 barn följa med och sitta snällt i kyrkbänkarna medans dom sjöng och spelade.Min mamma har 2bröder som är pastorer David och Kurt. Kurt brukade ta hela sin familj med sig ifrån Finland/Helsingfors där dom bodde och ha Tältmöten i Söderhamn varje år. Kurt och hans fru hade också 5 barn som i stort sett var exakt 10 år äldre än oss. Det var Danne född -53, Samme född -54, Solveig född -55 och sen Micke född -62 sist var Jocke född -66. Dom kom alla i en jättegammal orange minibuss och hälsade på.Sen var det Tältmöten hela sommaren. Det var kul. helst och springa runt tälten som var jättestora. Och sen var det alltid en speciell känsla och lukt av att det var gräsgolv. Och inte parkett som i kyrkan. Vi åkte också allihop och badade mellan mötena.Blan annat i Hamre i Trönö. Där Jocke som då var ca 4a år sprang tillbaks ner i vattnet med kläderna på när vi badat färdigt. Så då fick han va lite blöt..Kurts fru margareta fick cancer och dog strax efter Sverige vistelsen. Så dom blev utan mamma ett tag. men sen gifte Kurt om sig med sin hushållerska Rutti och 3 barn till Manne, Jenny och Jonny så då var dom 8a.......

Sömngångarna Garpebo !

Jag började gå i sömnen när vi bodde i Söderhamn. jag var 6 år då. Och jag minns hur jag vaknade utomhus av att det plötsligt var så kallt när jag sov att jag började huttra. Och då upptäckte jag att jag var utomhus och att det var becksvart ute. Så jag gick och bankade på dörren. jag tror inte det fanns kod lås på den tiden för jag kom in i trapphuset. Sen gick jag upp och bankade på dörren tills Morsan eller Ingvar vaknade och släppte in mig så jag fick fortsätta att sova färdigt i min säng. Nån natt vaknade jag av att jag klättrade omkring ovanpå vårt Piano. Det höll nog på ett tag men jag minns inte att det fortsatte sen i Hudiksvall utan att jag slutade i tidig ålder. Däremot Thomas gick i sömnen ända upp i tonåren tills han var15 eller så. För jag minns hur vi andra kunde vara vakna och vara uppe och titta på TV då han kom gående och mumlade nåt mantra eller så. Vi andra sa åt honom att ::Ähh gå och lägg dig du sover !!! Och då brukade han mumla nåt och gå tillbaka och lägga sig igen.....

Söderhamn !

Vi flyttade till söderhamn och Tallvägen 1968 tror jag för tvillingarna var drygt 1 år då. Först fick vi en lägenhet på bottevåningen i en trapp. Men vi böt ganska omgående med en familj som hade en större lägenhet och bara en son som hette Urban som blev Kenneth,s kompis. Det fanns mycket barn där men vi blev inte bästisar med nån direkt och jag tror att Urban flyttade därifrån ganska snart. För jag minns inte att vi lekte med honom. Utan Jonny, kenneth och jag brukade leka tillsammans och gå på upptäcksfärd tillsammans. Det fanns ett ´´berg´´ bredvid vårt hus egentligen en liten kulle men för oss var det ett berg. Som vi gick bergsvandringar på och klättrade högst upp efter en ´´lång´´ promenad genom ´´skogen´´ lika med några träd. Sen stod vi där högst upp på bergstoppen och såg ut över nejden, som var en bygg-plats. Eftersom dom höll på och byggde en skola där. Som fortfarande finns kvar. Jonny var i lite av en kiss o bajs ålder på den tiden. Så han förstöerde lite granna utflykterna med att hålla på och kissa i flakor och annat..Så sen lekte jag väl själv en del. Han började också vid den tiden att börja med andra associala beteenden som att stjäla och snatta . Plus att han vid bråk gärna tog en sten eller en spade eller så när han ville hävda sin rätt.Annars minns jag saker som att dom byggde och asfalterade parkeringen bakom huset och att vi bar vid ett tillfälle fick åka runt där på ett lastbilsflak. Jag var ju 6 år då så jag började lekskolan och fick en cykel utan broms som man kunde trampa både framåt och bakåt på. Sen kommer jag ihåg att Morsan vid ett tllfälle slog ihjäl en huggorm som kommit in på gården ända fram till våran dörr. Mitt framför oss och alla andra barn. Så sen blev hon Huggorms-dödarmorsan på gården............

Det går bra att cykla med hundarna nu !

Nu har jag cyklat 4-5 gånger ca 10-15 minuter åt gången. med hundarna. Och det går bara bättre och bättre för varje gång. Vi har vilat en vecka mellan gångerna eller i alla fall 4a dar. För i början fick dom lite skavsår av asfalten och blev lite stela av språngmarshen. Rozita ville ju inte springa heller i början. men idag så hade hon fattat galoppen och sprang jättebra bredvid cykeln. Sen saktade vi farten och gick emellanåt. Så dom fick varva ner och pusta ut en stund plus hinna kissa och bajsa av sig också. Ronja försöker fuska för att slippa springa och låtsas att hon är kissnödig. Sen kissar hon i alla fall ingenting när vi stannar.. Hon buffar också på mitt ben medans hon springer bredvid cykeln. Hon buffar ocfta på mitt ben när hon vill gå hem även när vi är ute och går. Ronja vill helst bara gå korta promenader och på stråk hon känner igen. Hon tycker inte om främmande platser. Eller för långa promenader..Hon gillar inte att sova i skogen heller hon tycker det är för mycket myror och mygg. Plus att hon avskyr alla konstiga ljud. Hon ligger helst hemma i sängen och slöar hela dan.