Min Barndom !

Jag skulle inte vilja säga att jag hade en svår eller jobbig barndom. Utan jag hade en fantastisk barndom. Även om vi flyttade mycket och jag blev mobbad som barn. Helst när jag gick i ettan och tvåan var killarna i klassen elaka och både sparkade och slog mig med mera..I ettan bodde vi i Trönö och i tvåan bodde vi i Ljusne. I Trönö var killarna väldigt elaka helst en kille som bland annat en gång ville ge mig stryk med ett hopprep som straff för att mina tvillingsyskon Thomas och Anette som då var ca 2 år hade ryckt loss några knappar ifrån en tjej i klassens tröja när hon kom hem till mig. För även om det fanns såna inslag i min vardag som 7 åring , så hade jag också en bästis som hette Marie som jag lekte med varje dag efter skolan. Hon var ett år yngre än mig och gick inte i skolan. Jag tror inte att det fanns nåt lekis i Trönö på den tiden..Vi bodde i ett hus så vi lekte iskogen runt huset och byggde kojor m,m. Sen hade vi en Jämthuhd också som hette Laika som vi barn älskade at leka med..Så även om det fanns vissa tråkiga inslag så var min barndom bra..........

Sörmlandsleden Järna-södertälje.

Jag tycker inte alltid att det är nödvändigt att gå hela sträckan av en led t,ex Sörmlandsleden. Utan man kan ta en Buss eller bli skjutsad i Bil ne bit också. Det går lika bra...Som exempel kan man ta Buss 784 till Hölö och hoppa av i Hummelmora,. Sen är det bara att gå över vägen och ta åt höger och gå ca 5 minuter förbi ett rött hus..Man går förbi gården med det röda huset i 5 min, (125 vita streck på vägen) sen förbien äng med några Hästar så ser man en skogsväg till vänster. Det är bara att följa skogsvägen i 20 minuter tills man kommer till en liten trasig bro, gå över den och gå upp i en backe så finns det Oranga pilar och en karta där. Då kan man ta till höger mot Järna eller till vänster mot Södertälje. Det tar ungefär 2 timmar åt endera hållet. Det är en lagom kort promenad.
Annars om man är i södertälje och vill börja där. Så skulle jag rekomendera att man blir skjutsad av någon från Tveta-Gården till Lerhaga och börjar sin vandring från Lekparken vid Lanarvägen. Annars är det en lång , onödig och tråkig bit på landsvägen. Jag tycker om att göra lagomt långa och trevliga promenader. Med vacker skog omkring mig.

Angelina !

Vissa barn tycker man nästan skulle ha nån form av varningtecken på sig. Som exempel svans eller kattöron..Precis när vi flyttat in så blev Jovi kompis med en flicka som hette Angelina. Jag gick och skulle hämta Jovi från en kompis till henne som hette Emma, som hon var hemma och lekte hos. På vägen mötte jag Angelina och tänkte att där är ju den där flickan som jag hade sett på ridskolan och tänkte att va kul att hon bor här.Vad kul det skulle va att Jovi hittade en kompis med samma intresse som hon själv.Angelina var söt i halmgult hår pepparkornsögon och hade en blåblommig jacka på sig den dan. sen dröjde det inte många dar så hade dom hittat varann ute på gården i lekparken och känt igen varann från ridskolan och genast blivit kompisar.Då gick dom i ettan. I början var det bra , Jovi som gick på fritis fick ibland följa med Angelina hem efter skolan eftersom hennes mamma var mammaledig med amanda.Jag tyckte det kunde vara bra om Jovi fick lite kortare dar ibland.eftersom jag slutade fem. Så jag hämtade bara Greger på dagis och åkte hem och lagade mat. Flickorna lekte oerhört bra tillsammans i timmar. Dom blev nästan som siamesiska tvillingar oerhört tajta. Det var riktigt svårt att slita dom från varandra.dom ville va ihop dynet runt.

Lilla Jovilica .

Det var en gång en liten flicka som heter Jovilica föddes. Hon var lugn och lättskött. Hon skrek mera av ilska än ledsenhet och när hon skrek gick benen fram och tillbaks av ilska. Hon var riktigt arg när hon skrek. Jovi hade bestämda åsikter redan från födseln. Annars var hon jämt glad. Fast hon tyckte inte om främmande. Då blev hon blyg och gömde sig i min famn. Hon tyckte inte om när jag permanentade mig heller. Utan när hon såg min nya frisyr började hon storgrina.Fast hon vande sig snart. Vi bodde i en liten etta och utan för fanns en lekplats med ett staket som hon kunde hålla i när hon började träna på att gå..Det var jättekul att vara ute på gården med henne och leka i sanden. det fanns några barn där men dom var äldre så hon lekte inte med dom utan hon brukade leka med en 5 år äldre tjej som hette Sara. Sara var lite lustig och opålitlig så fort man vände ryggen till så gjorde hon illa barn som hon lekte med. Efter ett tag så lärde Jovi känna en jämngammal tjej som hette Vartohi och dom blev bästa vänner i flera år och lekte väldigt bra ihop, ända tills vi flyttade till Blombacka. Då blev avståndet för stort och Jovi bytte skola och fick nya kompisar..

Jovi Garpebo.

Jovi är hos sin kusin Gustav när han fyllr år i Sköndal.

Greger Garpebo

Här leker Greger på sitt rum.

Sörmlandsleden .

Nu när jag haft semester, så har jag passat på att gå sörmlandsleden. Jag gick då Tyresta-biten- Det är 11a år sen jag gjorde det sist. Och den var precis så som jag mindes den fortfarande..Förra gången som jag gick den hade jag min då 3 åriga dotter Jovi med mig och en schäfer som hela tiden drog..Den här gången gick jag själv och hade mina 2 nuvarande hundar Rozita och Ronja med mig.Dom hundarna är fantstiska att ha med sig ut i skogen. Dom pinnar glatt på hela tiden.Så det är en fröjd.Jag vet inte om jag riktigt gilla just Tyresta-biten av Sörmlandsleden. För man börjar ju i Handen och då går man på regelrätta cykelbanor. Sen är det vanlig skog en bit till Tyresta By.Därefter är det typ cykelväg en lång bit igen..Och då går man mitt i bland en massa joggare, Jag gillar bättre när man är ordentligt ute i skogen..Nåt som förvånar mig idag är att min då 3 åriga dotter förra gången orkade springa omkring glatt och energiskt hela vägen. För jag tycker att leden var tung både i år och för 11a år sen. Så när jag väl slog läger var jag helt slut. Helst i knäna...