Lilla Jovilica .

Det var en gång en liten flicka som heter Jovilica föddes. Hon var lugn och lättskött. Hon skrek mera av ilska än ledsenhet och när hon skrek gick benen fram och tillbaks av ilska. Hon var riktigt arg när hon skrek. Jovi hade bestämda åsikter redan från födseln. Annars var hon jämt glad. Fast hon tyckte inte om främmande. Då blev hon blyg och gömde sig i min famn. Hon tyckte inte om när jag permanentade mig heller. Utan när hon såg min nya frisyr började hon storgrina.Fast hon vande sig snart. Vi bodde i en liten etta och utan för fanns en lekplats med ett staket som hon kunde hålla i när hon började träna på att gå..Det var jättekul att vara ute på gården med henne och leka i sanden. det fanns några barn där men dom var äldre så hon lekte inte med dom utan hon brukade leka med en 5 år äldre tjej som hette Sara. Sara var lite lustig och opålitlig så fort man vände ryggen till så gjorde hon illa barn som hon lekte med. Efter ett tag så lärde Jovi känna en jämngammal tjej som hette Vartohi och dom blev bästa vänner i flera år och lekte väldigt bra ihop, ända tills vi flyttade till Blombacka. Då blev avståndet för stort och Jovi bytte skola och fick nya kompisar..